Fieldset
”En fröjd att ta emot patienter”

Efter en dryg månad har jag sett fler svårt sjuka patienter än jag gjort på mina fem år som läkare i Sverige. Det finns en misstro mot sjukvården och patienterna väntar länge med att söka hjälp.

Efter en dryg månad har jag sett fler svårt sjuka patienter än jag gjort på mina fem år som läkare i Sverige. Det finns en misstro mot sjukvården och patienterna väntar länge med att söka hjälp. De långa avstånden bidrar förstås också till att patienterna ofta är medtagna när de kommer till kliniken. Som del i projektet har Läkare Utan Gränser utbildat ett team som ägnar sig åt uppsökande verksamhet. Vi har 40 män och kvinnor som rör sig mellan byarna och ger grundläggande hälsoutbildning och information om kala azar. De möten de håller i byarna brukar resultera i att ett par sjukdomsfall identifieras och att några magra, febriga barn och vuxna skickas till oss på kliniken.

Det är en fröjd att ta emot patienterna. Vi har stora möjligheter att behandla diverse följdsjukdomar, och många känner sig bättre efter bara några dagar med medicin och näringsberikad kost. När patienterna kommer på återbesök efter ett par veckor är det med stor tacksamhet som de berättar om viktuppgång och återvändande styrka. De flesta av våra patienter lever av vad de själva odlar och att förlora en mors eller fars arbete på fälten, om än bara tillfälligt, har betydelse för en hel familjs hälsa.

Eftersom Bangladesh är ett land där det finns sjukvårdsinstitutioner är projektet jag jobbar i strikt begränsat till kala azar. Läkare Utan Gränsers uppdrag är endast att jobba med sådant som myndigheterna ensamma inte har kapacitet att hantera, exempelvis en pågående epidemi av kala azar. Ett beslut som jag helt och hållet stödjer men som, trots detta, inte alltid är lätt att hantera. Det är mot mina instinkter att lägga ett svårt sjukt barns öde i hälsoministeriets händer efter att ha gett barnet en inledande dos antibiotika.

Rent medicinskt är det en utmaning att jobba utan tillgång till alla utredningar jag är van vid hemma. Möjligheterna till blodprover och röntgen är mycket begränsade, här är det stetoskopet som får avgöra. Jag häpnar över hur mycket det går att göra med mycket små medel och beundrar klinikens anställda för den vårdkvalitet som ändå upprätthålls.