Fieldset
Returning home
Jag har inte många dagar kvar i Pakistan. Jag ser tillbaka på min tid här och det känns som det bara har gått några dagar sedan jag anlände. Men ett halvår av mitt liv har passerat och det har varit en intensiv tid.
Jag har inte många dagar kvar i Pakistan. Jag ser tillbaka på min tid här och det känns som det bara har gått några dagar sedan jag anlände. Men ett halvår av mitt liv har passerat och det har varit en intensiv tid. Jag har mött fantastiska människor som har inspirerat mig till att bli duktigare på det jag gör och bli en bättre människa. Jag har lärt mig enormt mycket både om mitt yrke och om mig själv. Jag har varit med om händelser som jag kommer att bära med mig hela livet och fortsätta att lära mig av.
 
Livet hemma har fortsatt under min frånvaro. Vänner har fått barn, andra har träffat nya partners och alla har utvecklats. Jag har levt mitt liv och varit med om saker som inte många av mina nära kan relatera till. Det kommer kännas lite ensamt att bära ibland, men man behöver kanske inte förstå för att vara en bra lyssnare. Det är svårare att komma hem än det är att åka bort. Min största utmaning blir att hitta en plats i en annan vardag som jag trivs med. En plats som stimulerar mig och känns meningsfull. Jag vill inte förlora mitt liv hemma samtidigt som jag vill ha ett liv som inte är platsbundet. Inte en lätt uppgift. I år har jag inte varit närvarade i mina vänner och familjs liv och jag vet att min frånvaro och riskerna jag utsätter mig för oroar dem, vilket jag förstår. Jag vill tacka dem för deras tålamod och kärlek, men jag vill också tacka er som läst mina ord och givit mig små energiladdningar med era kommentarer.
 
Hoppas att vi hörs igen när det är dags för nästa kapitel någon annanstans i världen. Till dess ta hand om dig, följ ditt hjärta och var inte rädd för att misslyckas.
 
Kram
 
Jon