Tuff start i livet

Jag och ett av barnen i byn.

Jag och ett av barnen i byn.

En späd fyraåring med ledsen blick, akut undernärd och sjuk i tuberkulos har etsat sig fast i mitt minne. Hennes tuberkulos kräver behandling, men för det måste hon åka till staden en bit bort. Flickans mycket unga mamma lämnar – som så många andra kvinnor här – normalt inte hemmet och har aldrig varit i staden. På min fråga om inte pappan kan följa med sin dotter svarar hon ”jag har en dålig make”. Tolken nickar förstående; en dålig make är inget ovanligt men hos mig knyter det sig i bröstet.

En dålig make. En dålig pappa. En förtvivlat dålig utgångspunkt. En mamma som nekats utbildning och gifts bort redan som barn finner sig själv i en familj utan inkomst, hon ser skörden förgås och barnen svälta men kan inget göra. Det blir uppenbart att tuberkulos inte är det enda denna lilla varelse kommer att tvingas kämpa mot.

Posted in Bangladesh, Doctor, tuberculosis | Comments Off

”En fröjd att ta emot patienter”

Efter en dryg månad har jag sett fler svårt sjuka patienter än jag gjort på mina fem år som läkare i Sverige. Det finns en misstro mot sjukvården och patienterna väntar länge med att söka hjälp. De långa avstånden bidrar förstås också till att patienterna ofta är medtagna när de kommer till kliniken. Som del i projektet har Läkare Utan Gränser utbildat ett team som ägnar sig åt uppsökande verksamhet. Vi har 40 män och kvinnor som rör sig mellan byarna och ger grundläggande hälsoutbildning och information om kala azar. De möten de håller i byarna brukar resultera i att ett par sjukdomsfall identifieras och att några magra, febriga barn och vuxna skickas till oss på kliniken.

Det är en fröjd att ta emot patienterna. Vi har stora möjligheter att behandla diverse följdsjukdomar, och många känner sig bättre efter bara några dagar med medicin och näringsberikad kost. När patienterna kommer på återbesök efter ett par veckor är det med stor tacksamhet som de berättar om viktuppgång och återvändande styrka. De flesta av våra patienter lever av vad de själva odlar och att förlora en mors eller fars arbete på fälten, om än bara tillfälligt, har betydelse för en hel familjs hälsa.

Eftersom Bangladesh är ett land där det finns sjukvårdsinstitutioner är projektet jag jobbar i strikt begränsat till kala azar. Läkare Utan Gränsers uppdrag är endast att jobba med sådant som myndigheterna ensamma inte har kapacitet att hantera, exempelvis en pågående epidemi av kala azar. Ett beslut som jag helt och hållet stödjer men som, trots detta, inte alltid är lätt att hantera. Det är mot mina instinkter att lägga ett svårt sjukt barns öde i hälsoministeriets händer efter att ha gett barnet en inledande dos antibiotika.

Rent medicinskt är det en utmaning att jobba utan tillgång till alla utredningar jag är van vid hemma. Möjligheterna till blodprover och röntgen är mycket begränsade, här är det stetoskopet som får avgöra. Jag häpnar över hur mycket det går att göra med mycket små medel och beundrar klinikens anställda för den vårdkvalitet som ändå upprätthålls.

Posted in Bangladesh, Doctor, kala azar | 1 Comment

Annorlunda mot allt jag gjort innan

Ruskvädret i Stockholm gjorde sitt yttersta för att jaga bort mig, och det var nog tur. Annars kanske jag hade dragit i nödbromsen. Nio månader känns plötsligt länge och på nära håll blir drömmen om fältarbete mest skrämmande.

Väl på plats på den bangladeshiska landsbygden återvänder övertygelsen. Jag löser av en brittisk läkare som tillsammans med övriga teamet gjort ett imponerande jobb. Här finns sedan ett och ett halvt år ett sjukhus med runt 70 anställda med ett enda mål – att tvinga ner förekomsten av sjukdomen kala azar under den kritiska tröskel som, när den överskrids, medför snabb smittspridning. Projektet har funnits i drygt ett år men är välkänt bland människorna här. De flesta har egna historier om familjemedlemmar som dött i sjukdomen och är tacksamma för Läkare Utan Gränsers närvaro.

Kliniken har mycket lite gemensamt med de sjukhus jag tidigare jobbat på. Patienterna är dödssjuka och för en läkare som är van vid svenska sjukdomsförlopp finns det mycket att oroa sig för. Kala azar, ”den svarta febern”, innebär en långsam utplåning av immunförsvaret och därmed en ökad mottaglighet för infektionssjukdomar som lunginflammation, tuberkulos och diarré. Majoriteten av patienterna är kraftigt undernärda med skrämmande låga blodvärden. Det är inget bra utgångsläge för en kropp som tvingas hantera de många infektioner som är i omlopp i området.

Projektet är ett samarbete mellan Läkare Utan Gränser och Bangladeshs hälsoministerium. Min företrädare i projektet har invigt mig i en del av de politiska turerna kring projektet, vi bjuds in på diverse möten och dricker otaliga små koppar mycket sött te. Jag inspireras av den tydliga målmedvetenheten. Med den senaste behandlingen och ett visst mått av envishet tror jag faktiskt att det här kommer att lyckas.

Posted in Bangladesh, Doctor, kala azar | Comments Off